Sångerna

 

Det eviga ljuset

Är himlen blå?
Vilken färg har havet?
Och vågorna?


Dina blå ögon glänser så
så vackert när vi älskar,
du ser ut som ett barn då,
när vi älskar.
Skuggorna har nu en symbolik.
De berättar om den svaga människan.

Jag är kall
vill värmas i ditt ljus.

Jag gömmer mig
vill finnas i din närhet.

Färden mot det eviga ljuset
en uppdrag på liv och död

 

Sångerna

Sångerna fyller själen direkt.
Trummornas rytm talar ett fysiskt språk
en vandring i tidlösa tempel.
Gitarrer och flöjt reser en pelare
bortom de vita molnen.

Sångerna lever ett eget liv
under änglarnas vingar

 

Perrongen

När tanken, inspirationen
långsamt vinkar farväl.
Som att stå där
mitt på perrongen
och se min käraste
sakta gå sin väg.

Så är det med skapandet.
Svettas för intet
berusas av sekunder
där lyckan tillfälligt är.
Att få svaren innan frågan ställts.
Få tillgång till den rätta koden
nyckeln till de hemliga magasinen
förråden.


Skörda släkternas mylla.
Att ploga sig fram i djupa fåror.
Så och vänta på gröda
på skörd.
Inspirationen surrar som en bisvärm
hälsar knopparna välkommen.
Står åter där.
Vinkar och ler mot min käresta igen.
Mitt på perrongen.

 

Minnen

Målningarna växer inifrån
av egen kraft
eller är det bara penslarnas behov av att tala?
Regnbågens gåta
speglar sig
i palettens
ständiga krav
-berätta din historia igen.

Minnen och tankar blänker i den tjocka färgens struktur.
En fluga vandrar på köksfönstret.
Hur kommer det sig
att insidan och utsidan
verkar vara densamma?

 

Den gamle mästaren

Den gamle mästaren log
medan penseln slöt sig samman om tuschet
som sögs upp mellan stråna.

En klippa vill jag måla
sa han
ett fantastiskt monument
över naturens rikedom
sällsamma skönhet
en gigantisk röd klippa
som speglar sig i floden
den heliga flod
som söker sin väg
ner till havet.


Han satte ner penseln mot papperet
och plötsligt virvlade
den i magiska rörelser.

Den gamle mästaren log
hemlighetsfullt igen...

 

Andas

Andas in ett djupt andetag
sakta.
Andas ut genom
näsan.
Helande kraft att andas djupt
stilla
den enkla harmonin.
Den naturliga förnöjsamheten.
Vi är alla samma ande
andas samma luft.
Samma vatten
rinner genom våra ådror.
Tjocknar med släkterna
med tiden.
Samma tid
hela tiden.

Sakta andas in
sakta
andas ut
ut genom näsan...

 

Sköra trådar

Han ritade fritt
drog spöklika streck
som liknade vågor
med en pinne han hade hittat
uppsköljd bland stenarna.
Att vara ensam
på den ensliga stranden
söka ögonblicken
höra vinden tala
i ekot om havets storhet.

Liv som kämpar
sekunder som släcker
det som skapats
bakom tidens spegel.

De sköra trådar
som håller allt samman
liksom spöklika streck
försvinner
förintas precis
som dom skapats.

Vågorna smeker
smeker sanden
långsamt smeker
stenarna långsamt.

 

Snöflingor

Jag ville lära mig det mjuka handlaget
lätt som snöflingan faller mot marken.
Varje ögonblick
en evighet.
Varje snöflinga unik.

I det sanna flödet
strömmar associationer fritt
utan rädsla utan tvekan.
Rena.
Som snöflingor smälter
mot den ännu varma marken
så vill jag omfamna.

 

Första stegen

Sitter vid mitt fönster och tittar ut
på den vita snö
som nordanvinden får att dansa.

En karta ligger på bord
i skenet från stearinljus
föds en dröm
en lång vandring mot söder.

De första stegen var lätta.

 

Dagar som flyr

De dagar som flyr
utan att märkas är
de lyckliga att minnas.
De ljuvligaste möterna håller man för mig själv.

Denna overkliga tystnad
får inte brytas
beröras
förstöras.
Som havet, spegelblankt, stort.
Inte ett ljud.

 

Stråken

Stråkens flykt över sträva senor
sätter bröstets puls i svall
blodet pumpar rytmiskt i takt
med de dansande unga paren.
Hur kan fingrarnas mjuka rörelser
finna vägen och sjunga sin locksång?
Hur kan mästerskyttens pilar
träffa sitt mål
gång på gång?

 

Aborrgrundet

Att skriva
är ett sätt att åter få lyssna
till bortglömda melodier
finna vägen
tillbaka till barndomens ensliga skogsstigar.

Jag återvänder i mina drömmar
om och om igen
minns lukten av tjära och målarfärg
havets lockande i vinden
ensamma dagar vid småbåtsvarvet.

Gatstenarna ligger här utanför
i prydliga rader
pedantiskt ordnade i rutor och bågformer
upprätthåller den stramhet
som vi likt myror
vandrar fram och tillbaka över
i vårt dagliga värv

Jag kan sitta i timmar på bryggan
och beskåda solglittret.
Metspöet ligger
då som nu
här brevid.
Aborrar trivs nog bäst i vattnet.

 

Om jag vill

Jag står stilla
sakta
kan jag röra mig
skenbart
orörlig
långsamt kan jag flyga
om jag vill.

Jag flyger snabbt
vackert
kan jag segla
högt
naturligt
enkelt kan jag landa
om jag vill.

Jag finns
nu
genast kan jag explodera
förtrollad
magisk
urkraft kan jag
hämta om jag vill.

Jag är
här
under kan jag känna
uppenbart
konstaterar
förnuftigt
kan jag fatta om jag vill.

 

Timmar

Timmarna rinner iväg, långsamt skrivs historien, även nu.
Just nu.
Och nu.
Livet lever, vidare, levande historia, som vi alla ser
händer just nu.
Livet kanske var mer, enormt spännande.
Förut.

Picassos blå period, blå spegelbild, himmel och hav
havet bemästrades av Columbus
vågornas brusande vita gäss
dom vita, förträlade dom röda, indianerna kämpade
liksom de svarta slavar, som tjänade dom vita.
Den vita dukens mästare, Chaplin narrade våldsamt diktator
våldsam diktator mördade alla med annan åsikt,
åsikter ändrar sig.
Ständigt.

Timmar segar sig obemärkt förbi. Historien upprepar sig.
Aldrig. Inte exakt.
Livet lever, levande människor. Historien är just nu.
Vi är historien.
Just nu.
Och nu.
Imorgon.
På söndag.
11.6.1996.
Livet blir mycket mer spännande.
Då.
Fredagen den 13 maj 2012.
Jesus återkomst annoseras i The Times. The Times enbart på arabiska.
Araber restuarerar kinesiska muren, ska synas från mars.
Marsmänniskor får lära sig omtanke och hänsyn, hänsyn i trafiken.
Trafiken i storstäderna går inte att stoppa.
Stoppa utvecklingen av alla vapnen.
Vapnen bestämmer, människorna lyder.
Lydnad, gör människan lycklig.
Lycka, är en illusion, illusioner, håller oss levande.
Livet lever.

Timmarna flyter som barkbåtar,
sakta i strömmen.
Så enkla, barnsligt fåniga, men finns där,
viktiga för den som är där.
Just då.
Historien är, var just då, och just nu.


är vi en del, av det som kallas historien.
I konsten.
I vetenskapen.
I religionen.
I det eviga, som vi kallar livet.


Picasso målar Guernica, för att påminna om kriget.
Om freden.
Nobelpris till Einstein, Einstein uppfinner delning,
delning av atomer.
Atomer kan klyvas för freden.
För kriget.
Kriget kan krigas för freden.
Eller för makten.
Makten att styra människor.
Människor väljer att styras.
Styras tillbaka till naturen.


Voltaire var där.
I Paris, då. Nu är det vår, i Paris.
Parisiskor är vackrast i världen.
Världen är en fantastisk plats.
En plats, en planet som snurrar runt solen.
Solen är centrum i vårt system, som styr våra timmar
timmar som tickar ensligt bort, bort för alltid.
En efter en.
Bildar historien.
Historien om människan.
Människan en del av naturen.
Naturen är Livet.
Livet är sanningen.
Sanningen är Kärleken.
Kärleken är livet.
Livet är....
Nu.
Och nu.
Nu.
Och nu...

 

Själens vila

Ljudet från gitarrens strängar
vibrationer
dess milda toner.
örats begär
själens hunger dämpas ett tag.

Precis som gitarrens låda, fylls jag.
Följer med
strängarnas vajande lek.

 

Dessa segel

Den gamle tittar mot söder
och jag läser hans tankar.
För länge sedan långt borta vandrade våra förfäder
över berg
genom mörka skogar
seglade över haven
tämjde naturens krafter.

Den gamle tittar upp mot den stjärnklara svartblå himlen.
Han tänker, var ska denna färd sluta?
Vart för oss
vinden?
Dessa segel?

 

Höst eller vår

Jag såg bonden stå bjöd över sina odlingar.
Ute på åkern rensade han ogräs.
Sommaren här
bonden följer solens gång
över himlen
timme för timme.
Kanske det blir regn idag!

Jag längtar tillbaka till stan
mina målningar
böcker
ett par glas vin och mina vänner.
Vad bryr jag mig om sol eller regn.
Vad spelar det för roll
om det är höst eller vår?

 

Dåren

I huset där jag bor bor en tokfan
som gör säger vad han vill
tänker högt och läser böcker
ingen hört talas om bryr sig inte
vad folk tycker
eller tänker om hans nycker.

Han har en egen sanning som han väger
varje morgon endast solen
är hans vittne.
Så att allt går rätt till
på så sätt
får han alltid som han själv vill.
Och det är det som räknas bara det
allt annat är förgängligt.

Även om det en dag blir så att tiden
springer fortare än dåren står stilla
så hinner ingen ifatt honom
ty då hoppar han bakåt i tiden
bara för att förvilla.

 

 

Kretslopp

Solen snurrar, liksom jorden har sitt lopp.
Runt, runt utan en tanke, kliver jag steg för steg.
Uppenbarelse profetia
som på en osynlig räls, håller vi kursen.
Kapten, land o´hoj, hala alla segel!
På tisdag vaknar jag, drömmen var sann.
Onsdag, torsdag
fredag
helgen ska firas med champagne.

Var dag går jag utan att tänka på vad som sker.
Sätter ner en fot lyfter den andra, var det inget mer?

 

Mästarens hand

Öppna dig för mästarens hand.
Hans penslar glöder av obetvinglig kraft.
Moderligt vårdande
sammandragande.
Väntar på en signal
befrielse
urladdning.
Mystrium öppna dig för mig.
Gudars vrede
åsknedslag
fyll mitt väsen
min palett med impulser.
Låt tomma rader
vita ytor
fyllas med magnefika
osagda sanningar
om och om igen.

 

Vandrare

Fången
ett byte i spindelns nät
fast i min egen förtvivlan.
Vattna min rötter
låt bladen slå ut
i min torkade själ.

En spindels
vakande öga.
En spegel
men
att bara se sig själv.
Vänd blicken
öppna tingens väsen.
Du är jag, vi är ett.

En vandrare
en väg
ett avsked är givet
ensam är avståndet stakat.
Visan fick trolldommens vishet
den som vågar
vill allt mer.

 

Stenar

Samlar magiska stenar
heliga andars vila
på stranden.
Det salta havets vittnesbörd
vågorna
som famnar fossiler.

Den otämjda vinden kysser fårorna
under långa kärleksmöten.
Regnet piskar dem i berusad vanmakt.

Samlar magiska stenar
andars boning.
Jag är nu en del
av den ändlösa spiralen
tiden.


En kärleksstund

Mitt lexikon var ofullständigt
utrivna sidor
blanka
överstrukna
och sidor med älskande par.
Linda in i bomull
men låt timglaset stå kvar.

Hur stilla natten blivit
och hur fort dagen kom.


Magisk formel

Upprepningens magiska formel
det undermedvetnas sång
skisserna till de monumentala verken
genomarbetade
utlagda på golvet
ark efter ark
än en gång.

Kontrasterna ger liv åt det monotona
tickandet från arvegodset på väggen.
Alla får en huvudroll
när tystnaden fylls
av ett sensuellt smekande vibrato.
Syncoperna håller stenblocken på plats
nu med livet som insats.

Ibland känns skapandets offer för stort
svimmar av blodförlust
vaknar ej ens då
när spöktimmen
klockorna slå
då drömmen tjusar
mina sinnen så.

 

Likt myran

En lampa är tänd i mitt rum.
Myran drar ett strå
och ännu ett
till stacken.
Bara för att nästa dag
fortsätta
fortsätta med nästa och nästa.
Tålamodets mästare
orubblig i sin envishet.

Så drar ock jag ett streck
ett oändligt antal konturer.
Likt myran fullbordar jag aldrig mitt verk.
Följer bara den inre logik
drar ett streck
ytterligare ett.
Så fortsätter jag intuitivt.
En lampa lyser
en penna
ett papper ligger på mitt bord
som skuggorna sakta ger liv.